En stad för unga måste också ge unga en plats.

Jag ska inte påstå att jag sprang ner fritidsgårdarna under min egen ungdom. Min fritid kretsade framför allt kring fotbollen. Men när man kom en bit upp i tonåren förändrades det. Då gick man på vänners spelningar på Bryggeriet eller på Luciarocken på Skogslyckan.

Det fanns platser där ungdomar kunde mötas, lyssna på musik, umgås och helt enkelt få vara unga.

Senare, när jag själv blev vuxen, såg man hur verksamheten på Tureborg kunde frodas. Det fanns möjligheter för ungdomar att ha någonstans att gå, träffa kompisar och fylla sin fritid med något meningsfullt.

Men den staden finns inte riktigt längre.

I dag finns fritidsgården på Dalaberg kvar i norr och Skogslyckan lever vidare västerut. Men centrums alternativ på Bryggeriet och fritidsgården på Tureborg har försvunnit. Samtidigt har en ny verksamhet för tonåringar skapats ute mot Torp, på Rampen.

Det är i grunden positivt att nya verksamheter skapas. Men frågan är om vi verkligen har tänkt på hela staden.

Fritidsgårdar riktar sig dessutom traditionellt till en ganska begränsad åldersgrupp. I vissa fall från tioårsåldern, i andra från tolv och upp till 17 år. Sedan förväntas ungdomarna plötsligt vara unga vuxna – och mycket av det kommunala utbudet försvinner.

Men vad händer med dem då?

Centrum ekar i dag tragiskt nog tomt på många håll. Lokaler står oanvända eller används inte till sin fulla potential. Samtidigt har vi ungdomar och unga vuxna som behöver platser att träffas på.

Varför inte slå ihop de två problemen till en möjlighet?

Varför inte skapa verksamheter för ungdomar och unga vuxna mitt i centrum och samtidigt ge liv åt de delar av staden som i dag känns alltmer tomma?

För problemet handlar också om avstånd.

Äsperöd och Tureborg har i praktiken väldigt begränsade möjligheter för unga i närområdet. Det finns en kiosk och en pizzeria, men ingen riktig affär och ingen fritidsgård. Söderut har vi Oljebergets aktivitetspark vid Skeppsviken, som ger möjligheter utomhus. Men på Kappelle, Bohusgården och i flera av de övriga södra delarna saknas i stor utsträckning motsvarande inomhusmiljöer.

Det är inte rimligt att stora delar av stadens ungdomar ska behöva ta sig tvärs över hela Uddevalla för att hitta en plats där de kan umgås, spela, lyssna på musik eller delta i aktiviteter.

Kommunen hyr redan i dag lokaler av privata aktörer. Då borde vi kunna tänka ännu mer kreativt.

Varför inte hyra in sig i lämpliga lokaler längs Kungsgatan och skapa starka kommunala verksamheter för olika åldersgrupper?

Det skulle kunna vara fritidsgårdar, spel- och gaminghallar, replokaler, inspelningsstudios, konsertlokaler och andra mötesplatser. Platser där unga kan få läxhjälp, träffa kompisar, prova på nya saker och hitta en gemenskap.

Verksamheter där 12–17-åringar kan träffas, men där vi samtidigt vågar tänka längre än så.

För vi får inte glömma våra unga vuxna.

Det finns en grupp mellan ungefär 18 och 22–23 år som alldeles för ofta hamnar mellan stolarna. På min tid, och givetvis även i tidigare generationer, var det betydligt enklare att hitta ett arbete efter högstadiet eller gymnasiet. Så ser arbetsmarknaden inte ut i dag.

Det finns unga som inte kom vidare till gymnasiet. Unga som hoppat av. Unga som tagit studenten men inte hittar vägen vidare. Och unga som gjort allt rätt men ändå inte lyckats få in en fot på arbetsmarknaden.

Vad erbjuder vi dem?

Här skulle kommunen kunna göra betydligt mer.

Tänk om en mötesplats för unga vuxna inte bara var en plats där man kunde hänga. Tänk om den också kunde innehålla kommunala verksamheter där man fick hjälp med CV, jobbsökande och studier – men också möjlighet till praktik, arbetsträning och kanske sin första anställning genom kommunens verksamheter.

Det skulle handla om mer än att bara fylla tiden.

Det skulle handla om att bygga självförtroende.

Om att få känna att man behövs. Om att få erfarenhet av arbetslivet. Om att steg för steg förberedas för vuxenlivet och få möjligheten att stå på egna ben.

Fritidsgårdar och ungdomsverksamheter ska naturligtvis inte lösa alla samhällsproblem. Men de kan vara en viktig del av lösningen.

De kan ge unga en plats att gå till innan problemen uppstår. En plats där vuxna finns, där aktiviteter erbjuds och där man kan känna gemenskap.

Och kanske behöver vi börja tänka om kring vad en fritidsgård egentligen är.

Det behöver inte vara en gammal lokal i utkanten av ett bostadsområde där verksamheten stänger när man fyller 18. Det kan vara en mötesplats mitt i centrum. En plats för musik, spel, kultur, föreningsliv, arbete, utbildning och gemenskap.

En plats där man kan komma som 13-åring och fortfarande känna sig välkommen flera år senare.

Uddevalla har lokaler. Uddevalla har ungdomar. Uddevalla har unga vuxna som behöver både gemenskap och möjligheter.

Det som saknas är kanske framför allt viljan att tänka större.

Låt oss fylla de tomma lokalerna med liv. Låt oss skapa mötesplatser där unga kan känna sig hemma – oavsett om de bor på Dalaberg, Skogslyckan, Tureborg, Kappelle, Bohusgården eller någon annanstans i kommunen.

För en stad som vill vara attraktiv för unga måste också vara en stad där unga faktiskt får plats.

Uddevalla har platsen. Nu behöver vi ge de unga en plats i den.