
Han växte upp på Dalaberg, tillbringade tonåren på fritidsgårdarna och stod på scenen på Mortens Krog. I dag har han en lång karriär som skådespelare bakom sig, men musiken och banden från Uddevalla finns fortfarande kvar. För Tobias Borvin är hemstaden en plats fylld av vänskap, musik, nostalgi och minnen – och en del av den han är, oavsett var livet fört honom.
Tobias Borvins historia börjar i ett gult hus på Skäret. Därifrån gick flytten till Myntet på Dalaberg, där han började skolan och tillbringade sina första år. Uppväxten beskriver han som fri och ganska typisk för en unge född på 70-talet.
– Jag antar att min uppväxt där var ungefär som för de flesta 70-talistungar. Rätt fritt, helt enkelt. Man lekte utomhus tills morsan skrek att det var middag. Sedan stack man ut igen och höll på tills det var dags att gå och lägga sig.
Han minns somrarna, de slitna träskorna och framför allt Rörbäcks koloni. Där samlades 30–40 barn för att bo tillsammans under sommarlovet, utan föräldrar, med våningssängar, bad, segling, krabbfiske och bus.
– Tänk att man flyttade dit med 30–40 andra ungar. Bodde i våningssäng, lekte, busade, badade, seglade, fiskade krabbor osv… Helt utan föräldrar i en månad. Finns sånt idag?
När Tobias skulle börja sexan flyttade familjen till Packhusgatan. Det blev ett år på Söderskolan och därefter högstadiet på Sommarhemsskolan. Men när han ser tillbaka på ungdomsåren är det framför allt kompisarna, hårdrocken och mopederna som står i centrum.

Fritidsgårdarna blev en andra hemvist
Under tonåren blev Uddevallas fritidsgårdar viktiga mötesplatser. En av dem skulle få en alldeles särskild betydelse: Tureborgsgården.
– Tureborgsgården betydde allt. Utan tvekan den viktigaste platsen under hela min uppväxt. Jag är så galet tacksam för den tiden i mitt liv.
Det var där han fick möjlighet att utveckla sitt musikintresse, träffa likasinnade och upptäcka vad en scen kunde innebära. Han minns fritidsledarna, replokalerna, konserterna, fiskehajkerna och skidresorna. Men också alla sketcher som ungdomarna spelade in med en gigantisk VHS-kamera.
Framför allt betydde fritidsgården en plats där man alltid var välkommen.
– Men framför allt är jag så glad över att jag hade en plats dit man bara kunde dra och alltid känna sig välkommen!
Betydelsen har varit så stor att han och bandet till och med döpte sin näst senaste platta till Tureborgsgården.
Musiken tog allt större plats i Tobias liv. Under tonåren och de första vuxenåren fanns också fritidsgårdarna, Mortens Krog och replokalerna som självklara delar av tillvaron.
– Fritidsgårdarna under tonåren och sedan Mortens Krog såklart. Där var vi varenda helg. Stod vi inte i baren stod vi på scenen.
En annan viktig plats var replokalen i källaren under Uddevalla musikaffär, som drevs av Lennart Engelin.
Under en period bodde Tobias på Kämpegatan tillsammans med kompisen Niklas Hedin Svae, då Lindberg. I samma hus bodde Rolf Karlsson och Peter Scherman. Fastigheten ägdes av Erik och Dagny, ett äldre par med stort tålamod.
– Det blev nästan som ett kollektiv. Det var sannerligen en fin plats och period i livet. Mycket partaj, musik och sånt. Som sig bör i den åldern!
Minnena väcker fortfarande både glädje och nostalgi.
36 år med samma musikaliska vänner

Tobias musikaliska resa med kompisarna från Uddevalla har blivit betydligt längre än någon kanske kunde ana från början.
Bandet SUSPEKT bildades 2012, men historien sträcker sig egentligen tillbaka till 1990. Då började gänget spela tillsammans under namnet Blackout. Därefter följde Blue Notes, Markägarna och ytterligare några namnbyten.
– Det är i stort sett samma medlemmar som i SUSPEKT. Vi har alltså spelat tillsammans i 36 år i år. Det är fanimej inte klokt!
Som unga drömde de förstås om att bli rockstjärnor. I dag har drömmen kanske fått en något mer sansad form, men spelglädjen är densamma.
– Nu när vi uppnått en mer mogen ålder kanske rockstjärnedrömmen svalnat en aning. Spelglädjen är lika stor dock!
Att Uddevalla har en stark musikhistoria råder det ingen tvekan om för Tobias. Ett band har betytt särskilt mycket: PROSPECT.
– Jag lyssnade lika mycket på dem som på KISS, Maiden, Purple och så vidare. Jag kunde liksom inte ta in att ett band från lilla Uddevalla kunde vara så jävla bra!
En av de personer som kom att betyda allra mest för honom var Rolf Karlsson, som sjöng och skrev många av bandets låtar. De spelade senare tillsammans, och under en period blev Rolf nästan som en extrafarsa.
– Saknar honom mycket!
Flytten blev början på en ny karriär
1998 lämnade Tobias Uddevalla. Vid den tiden hade han börjat känna sig frustrerad över musiklivet i hemstaden. Bandet skrev eget material och hade fått tillgång till en studio genom Ricky Olsson, som också ville hjälpa dem vidare som någon sorts manager. Men planerna rann ut i sanden.
– Jag lämnade Uddevalla 1998. Då var jag faktiskt lite sur och trött på att man inte fick några gig i den här stan om man inte bara spelade covers.
Flera av hans vänner hade redan flyttat till Stockholm, och Tobias bestämde sig för att följa efter. Han sökte till folkhögskolan SOT, Sång och teater, i Sundbyberg. Tanken var framför allt att utveckla sångrösten och få en nystart.
Teaterdelen av utbildningen var till en början inte särskilt intressant. Men ett teaterbesök skulle förändra riktningen på hans liv.
Klassen fick se ett genrep av Den goda människan från Sezuan på Dramaten, i regi av Thorsten Flinck. En av huvudrollerna spelades av Mikael Persbrandt.
– Jag visste inte vem han var då. Det här var innan han blev så känd. Men jag blev helt golvad av honom och av föreställningen. Kanske var det då jag bestämde mig för att byta bana? Jag ska nog inte bli rockmusiker. Kanske är skådespelare min framtid?
Efter ytterligare en folkhögskola i Mölnlycke sökte han till scenskolan i Göteborg. Han kom in redan på första försöket.
– Tur att jag inte fattade då hur svårt det var att komma in, för då hade jag säkert blivit alldeles för nervös och kuggat…
Efter fyra lärorika år väntade nästa steg. Göran Stangertz, då teaterchef på Helsingborgs stadsteater, erbjöd Tobias anställning. Han blev också en viktig mentor under Tobias första år som professionell skådespelare.
Där arbetar han fortfarande.
– Jag har gjort lite film och tv, men framför allt är teater min grej!
I år har det gått 26 år sedan han började på Helsingborgs stadsteater. En lång teaterkarriär som tog sin början i ett beslut att lämna Uddevalla och våga prova något nytt.
En småstadskille för alltid
Trots åren på annan ort har Tobias aldrig släppt banden till Uddevalla. Tvärtom har avståndet kanske gjort att han uppskattar hemstaden ännu mer.
– En gång småstadskille, alltid småstadskille! Jag tror att det färgar allt jag gör, på gott och ont.
I dag bor hans mamma och syster kvar i Uddevalla, liksom flera av hans bästa vänner. Han och familjen försöker åka hem så ofta de kan, även om besöken oftast blir kring jul och på sommaren. Dessutom spelar SUSPEKT ibland på evenemang arrangerade av Lars Wallin.
– Idag älskar jag Uddevalla av hela mitt hjärta. Min mamma och syster bor kvar, liksom flera av mina bästa vänner. Jag och familjen åker hem så ofta vi kan, men det blir oftast runt jul och på sommaren.
Han beskriver i dag både Uddevalla och Helsingborg som hemma. Och det är först efter att ha flyttat som han verkligen förstått hur vacker hans gamla hemstad är.
– Jag fattade inte hur vacker staden var när jag bodde där. Nu ser jag det!
Känslan har också blivit musik. Låten 0,5 i blodet från SUSPEKTs senaste platta LIVSKLISTER handlar just om relationen till Uddevalla och den särskilda känslan av att bära hemstaden med sig.
Vänskapen med Robert ”Strängen” Dahlqvist

När samtalet kommer in på Robert ”Strängen” Dahlqvist blir det tydligt att Uddevalla för Tobias inte bara handlar om platser och musik. Det handlar framför allt om människorna.
Robert, eller Dala som Tobias alltid kallat honom, var en av hans allra närmaste vänner. De blev bästisar redan i sexårsåldern när de bodde grannar.
– Han är en av de personer som betytt allra mest för mig i livet.
Förlusten tog hårt och sorgen finns fortfarande kvar.
– Jag tog hans bortgång så jävla hårt alltså. Det är fortfarande svårt att ta in att han inte finns längre och att det snart har gått tio år sedan han lämnade oss.
Tobias beskriver Dala med ord som säger mycket om deras gemensamma värld och om den betydelse musiken hade i deras vänskap.
– Dala var inte musiker. Han var en rockstjärna ut i varenda cell av sin kropp.
När han ombeds berätta om något särskilt minne blir svaret kort, men talande:
– Minnen… Var ska jag börja? 35 års vänskap, det kanske räcker så.
Rockdrömmen lever vidare
Även om skådespeleriet blivit Tobias yrkesliv har musiken aldrig försvunnit. SUSPEKT fortsätter att spela, och lusten att stå på scenen är fortfarande lika stark.
När intervjun går mot sitt slut har han dessutom en nyhet att berätta. Bandet har precis fått klart med ett riktigt roligt spelningstillfälle.
– Vi ska spela förband till Stefan Sundström på The Tivoli i Helsingborg. Det ska bli riktigt jäkla roligt.
Det finns också en särskild koppling till den gamle vännen Dala. Robert Dahlqvist spelade nämligen med Stefan Sundström en gång i tiden.
– Känns passande på nåt sätt!
Kanske är det just där Tobias Borvins historia knyts ihop. Från barndomens gula hus på Skäret, via Dalaberg, Tureborgsgården och Mortens Krog, till teaterscenen i Helsingborg och vidare ut i musikens värld.
Karriären har tagit honom långt från Uddevalla, men rötterna finns kvar. I vänskaperna, i musiken, i minnena och i känslan av att alltid vara en småstadskille.
Och som Tobias själv visar är det fullt möjligt att ha två platser som känns som hemma – utan att någonsin behöva släppa taget om den ena.

Lämna ett svar