Med vetskapen om att Uddevalla kommun inom kort ska påbörja arbetet med temalekplatsen Teaterplantagen börjar jag fundera på vad vi egentligen skulle kunna göra med våra lekplatser. För även om Uddevalla inte har exakt samma förutsättningar som vår grannstad Trollhättan finns det något vi definitivt har: en rik historia att berätta.

Och där tycker jag att Uddevalla har något att lära av Trollhättan.

I Trollhättan finns exempelvis Skrotnisses lekplats, med koppling till författaren som kommer från staden. Där finns Mackenlekplatsen, som knyter an till Galenskaparna. Vattenkraftens lekplats tar avstamp i stadens historia med vattenkraften och slussarna, medan Filmlekplatsen knyter an till Trollywood. Till det kommer bland annat Tivolilekplatsen, Rymdlekplatsen och Trädgårdslandets lekplats.

Det är mer än bara lekplatser. Det är platser där barn kan leka samtidigt som de möter en del av sin stads historia.

Varför skulle inte Uddevalla kunna göra samma sak?

Vi har en historia som borde kunna användas mycket mer i det offentliga rummet. Lekplatserna skulle kunna bli ett sätt att både skapa attraktiva miljöer för barn och familjer och samtidigt berätta om Uddevalla för både invånare och besökare.

Ta exempelvis Uddevallavarvet.

Tänk er en lekplats där en modell eller lekutrustning inspireras av TT Nanny, med information om oljetankern och varvsepoken. Kanske skulle den gamla bockkranen kunna få nytt liv som inspiration till en klätterställning eller gunga.

Eller varför inte en lekplats som tar avstamp i Korpstan, Korpstaden eller Kôrpehôla? En stor korp skulle kunna bli lekplatsens centrala symbol, samtidigt som barn och vuxna får veta varför Uddevalla fått dessa smeknamn.

Här skulle man dessutom kunna knyta an till sådant som redan finns i stadsbilden. Silltunnorna på Kungsgatan skulle kunna få en motsvarighet i lekplatsmiljö, med berättelsen om Uddevalla Tunnfabrik. Även tändsticksasken och historien om Uddevalla Tändsticksfabrik, eller Stickan, skulle kunna bli en del av samma berättelse.

Och varför stanna där?

Vi har våra landmärken. Uddevallabron och klocktornet skulle kunna bli inspiration till lekutrustning. Föreställ er exempelvis en lekplats på Svenskholmen där en lekfull version av bron blir en del av lekplatsen, samtidigt som den riktiga Uddevallabron syns i bakgrunden.

Det behöver inte heller betyda att vi måste bygga en enda jättelik historielekplats. Vi kan antingen samla flera teman på en plats eller sprida ut dem runt om i staden. På så sätt skulle olika delar av Uddevallas historia kunna få sin egen plats.

För mig handlar det egentligen om mer än lekplatser.

Det handlar om hur vi berättar historien om vår stad.

Barn behöver inte lära sig lokalhistoria genom en lärobok. Ibland kan det räcka med att gunga på en bockkran, krypa genom en korp eller leka på en bro för att frågan ska väckas: Vad är det här? Varför finns den här?

Där börjar berättelsen.

Uddevalla behöver inte kopiera Trollhättan. Tvärtom. Vi borde göra något som är typiskt för Uddevalla.

Vi har historien. Vi har berättelserna. Vi har symbolerna.

Nu gäller det bara att våga leka med dem.